Tiden är vag och mystisk. Den finns som en obegriplig följeslagare som får oss att åldras, minnas, drömma och förskräckas. Den finns i musiken, i årstiderna och i himlakropparnas rörelser där ute i rymden. Vi har vetat sedan Aristoteles att tiden är rörelse och att det finns en ordning i naturen. Vi lärde av Newton att kroppar rörde sig genom rummet längs förutsägbara, strikta matematiska lagar. Tiden går och det som har hänt har hänt och nuet är det vi har. Einsteins teorier om att tiden inte är linjär väckte många svindlande tankar om tidsresor och evig ungdom. Men hans teorier är oavslutade och tiden fortfarande obegriplig och svårfångad. Hur gör vi när vi sparar tid ? Eller vinner tid ? Eller förlorar tid ? Om vi inte hade klockor skulle det inte finnas någon tid, ändå händer något med oss och naturen dansar runt, runt i eviga cykler. TIDEN GÅR Livspulsen liknar nu för tiden mest hjärtklappning. Ett skenande hjärta som bultar så intensivt att det snart kan sprängas. Alla vet vi det. Alla känner vi det. Alla pratar vi om det. Jäktet, oron och den svindlande farten. Vi hinner inte. Julen är över. Semlorna och tulpanerna är här innan granbarren ens försvunnit i hörnet. Våren omfamnar oss. Sommaren och jordgubbssäsongen slinker undan som en ödla. Höstens mörker smyger på. Julen är inte långt borta igen. Skynda. Och så är julen över oss igen. Våra oklara ögonblick blir fler och fler. Vi hinner inte registrera vad som händer i våra liv utan allt går fortare och fortare utan att vi registrerar vad som händer med och i våra liv. VI GÖR ALLT SAMTIDIGT Att leva i nuet är en av de svåraste utmaningar vi har, vi som lever i 2000 - talets gryning. Vi som springer genom tiden som flåsande jakthundar. Vi verkar vara helt ovetande om att minuterna och dagarna bara försvinner ur våra liv, vi har mycket svårt att inse att de kommer in i våra liv och det ligger på vårt ansvar att göra någonting meningsfullt med varje dag. Istället känns det som om tiden går ifrån oss. Därför stannar många människor upp mitt livet och undrar förskräckt vad var det som hände och hur hände, det som hände och hur det kunde hända så fort. Vi är inte i nuet. Vi njuter inte i det vi gör utan längtar efter framtiden. Planer. Möten. Tider att passa. Vi åker bil samtidigt som vi pratar i telefonen och har på radionyheterna och ser inte lövens färger utanför bilrutan. Vi äter samtidigt som vi läser och känner inte smaken av råg och vinägerns sötma. Vi pratar med barnen samtidigt som vi bläddrar i kompendiet och ser inte ögonens färgskiftningar och själens djup. Träna dig på att: Då och då bara vara i det du gör och upptäck din omvärld. När du pratar med någon, försök att sätta dig in i personens känslor, titta in i ögonen och lyssna, inte bara hör utan lyssna på orden och röstklangen. När du åker till arbetet, titta på hus, byggnader och naturen längs vägen. Se arkitekturen, färgerna, fönstren, träden osv. Att bara vara mitt i det du gör är ett njutbart underverk som nästan ingen klarar av längre. Fånga tiden: * Vad åt du till frukost/lunch ? Beskriv smak, kryddning och temperatur på maten. * Ser du din omvärld ? Vad är det för väder idag ? Hur ser entrén ut till din arbetsplats, din mataffär eller din kyrka ut ? Beskriv färger och material. ATT VARA Vi har glömt undret att leva och att finnas till och att bara vara. Allt är istället stort högljutt, snabbt och oeftertänksamt. Vi är drogade av så mycket upplevelser, information och arbete att stress, rädsla och oro skjuter undan behagliga känslor som glädje, frid, harmoni och empati. Det är svårt att vara rädd och glad samtidigt. Vi är levande människor med en ytterst kort tid att njuta av livet här på jorden, därför behöver vi stilla oss och stanna upp. När du får tillbaka kraften och förmågan att njuta av det enkla och barnsliga då står tiden stilla. När du upplever påskliljans doft, krasandet av gruset under skorna, prasslandet av torra eklöv, mossans och jordens dofter och smaken av vår då lever du. Träna på: Att gå på upptäcktsfärder i din omgivning. Ligg i gräset och leta upp figurer bland molnen. Vill du fånga tiden: Tillbringa en stund varje dag på en tyst plats. Var ensam med dig själv en stund varje dag. TIDLÖSA TILLSTÅND Det är när vi inte lever i nuet som tiden går fort. När vi knappt hinner reflektera över vad vi gör. Vi minns inte om vi stängde av spisen, för att vi inte tänkte eller reflekterade på att vi gjorde det, just när vi gjorde det. I ett större perspektiv kan vi faktiskt leva våra liv utan att minnas eller veta om vi gav kärlek, lyssnade eller brydde oss i livsviktiga situationer tillsammans med föräldrar, barn och vänner. Vi är inte i det vi gör ! Livet passerar och vårt medvetande jagar ständigt något annat. Vi har alla upplevt tidlösa tillstånd, när vi är mitt uppe i en upplevelse och tiden inte existerar. Eller är evig. När vi var små och lekte upplevde vi tidlösa tillstånd. När vi är förälskade upphör tiden och även när vi skapar kan vi flyta på nuets flod. Tillstånd av tidlöshet, när vi kommer in i ett flöde av varande, är underbara upplevelser. Vi kan komma dit i de mest vardagliga situationer. När vi löser korsord, målar hallväggen, läser en bok eller sitter med sin älskade på ett kafé och bara gör just det. När inga andra tankar mal i huvudet samtidigt. Om jag frågar människor när de varit som allra lyckligast i livet berättar många om just tidlösa tillstånd. Vi kan inte alltid vara där, men många människor är aldrig där. Istället så består vår livstillvaro av att alltid vara uppkopplade och tillgängliga. Mobiltelefonen i fickan, personsökaren på och internet med massor av mail på kö. Alltid redo. Med livet alltid så hårt kontrollerat väver vi ett nät runt oss av tillgänglighet, som gör oss medvetet eller omedvetet pressade och på spänn. Istället för att låta tekniken försätta oss i stressade tillstånd, borde vi lära oss att bruka den på ett visst sätt. Låta tekniken hjälpa och beskydda, spara tid och ge viktiga besked i rättan tid. Det är fantastiskt att kunna ringa varsomhelst istället från en telefonkiosk som vi inte hittar eller har mynt till. Det är befriande när någon kan lugna oss när han/hon har fastnat i en bilkö och vi tror att det värsta har hänt. Men vi måste koppla bort ibland. Att hela tiden ha jour sliter ut oss. Vi måste vila i tiden, vila i stillheten eller vila i onåbarheten. Vi förlorar förmågan och känslan av tidlöshet om vi alltid är uppkopplade. Vi förlorar kontakten med det som händer runt oss i nuet, när vi går och pratar med andra i telefonen. Vi ser inte människor och möten i vår närhet. Vi är inte där vi är. Att vara onåbar är ett stärkande tillstånd. Våga vara onåbar ! Dagens teknik gör att många hela tiden är uppkopplade och tillgängliga. En mirakulös möjlighet, men som till slut kan bli själslig fångenskap och ett beroende. Väga längta ! Våga vänta ! Våga det oförutsägbara ! Att längta och att inte ha allt under kontroll ger själen ett andningshål. Upplev tidlösa tillstånd Förläng tiden och livet och gör mera av sådant som verkligen gör dig glad ! Upplev flödet i tidlösheten ! Cykla. Plantera blommor. Gå ut i skogen. För att du njuter av det. * Har du gjort något idag när du befann dig i ett tidlöst flöde ? * Hur känner du dig när du inte svarar i telefon ? * Tycker du att du alltid måste svara ? * Hur ofta stänger du av din mobiltelefon ? * Avbryter du en middag för att du måste svara i telefon ? * Hur känner du dig när du inte har något att göra ? * Vilka vardagssysslor eller företeelser i livet gör dig riktigt lycklig och som får dig att glömma tid och rum ? * Vad är verkligen viktigt att genomföra av det som är inbokat i ditt liv ? * När hade du långtråkigt senast ? * Hur ofta längtar du ? MEDITATIVA AKTIVITETER Det stora utbudet av terapier och aktiviteter är antagligen en spegling av vårt behov av att finna stillhet, frid, harmoni och vårt sanna jag. Qi gong, Tai Chi Yoga och meditation är bara några sätt att fånga livsenergi och nå meditativa tillstånd. Att träna och idrotta är också ett sätt att nå tillstånd av frid och harmoni. LÅNGTRÅKIGHET Vi bokar in varje stund av vårt dygn. Vi vill uppleva och leva och känna och lära. Fritiden efter dagens arbete är fylld av matinköp, tvättstugan, engelska kursen, datorkursen, hämta, lämna, skjutsa och ringa. Den oskattbara tiden då vi bara är finns inte. Den tiden är mycket viktig, att ha långtråkigt är en underskattad syssla. För barn är det säkert ännu viktigare. I långtråkigheten kan vi höra vår egen inre röst, komma till insikter och förstå våra drömmar och önskningar. Men om vi är ovana kan det nästan vara en skrämmande, obehaglig och rastlös upplevelse ! Måste vi verkligen boka in den lilla fritid vi har med schemalagda aktiviteter som vi måste skynda till och från ? Från skidträningen till ridningen, till ishockeyn, till kyrkans barntimmar eller till baletten. Av detta får vi bara utmattade chaufförer och överaktiva barn i ett redan hyperaktivt samhälle. Vi behöver få tillbaka långa blanka sommarlov med plats för spontana lekar och äventyr och fundersamma stunder i gröngräset, och evighetslånga julaftnar med massor av smärtsam och glädjefull väntan. PRIORITERA ELLER HINNA Vi kan inte hinna med allt. Även om många av oss verkligen försöker. Och när vi inte hinner blir vi stressade och fyller på vårt inre skuldkonto med dåligt samvete. Därför måste vi välja. Välja och prioritera . Att då och då säga prioritera istället för att hinna kan ge en påminnelse om vad som är viktigt för oss. Verkligen viktigt. Jag hinner inte meditera = jag prioriterar inte meditation, mig själv och hälsan. Jag hinner inte hälsa på min vän = jag prioriterar inte min vän. Det är också viktigt att kunna säga nej. För att kunna säga ja till sig själv. Det kan göra ont att säga nej till någon eller något, men ibland måste vi prioritera oss själva. Kan du arbeta över i kväll ? Nej, jag prioriterar min hälsa och mig själv just idag. Ofta beror mottagandet av ett nej på hur vi har förpakat det. Kroppsspråk och tonfall som visar irritation, ilska eller nonchalans gör ingwen glad. Det krävs styrka och mod att stå upp för sig själv i ett hög hastighets samhälle, men det är antagligen dessa människor som blir mest livskraftiga. Eftersom vi har så bråttom och livet levs i turbofart skruvar vi upp hastigheten på livets alla områden. Vi måste skynda för att kunna skynda vidare. Men det finns en fart somär den rätta för varje företeelse. Höghastighet är inte bra. I varje fall inte hela tiden. Om vi rannsakar oss själva så är det ofta den höga farten som orsakar tragedier. I miljön, i naturen, i trefiken och på arbetsplatser. Hela våprt liv blir ett sprinterlopp. Vem orkar hålla 100 kilometers fart dygnet runt hela livet. Och den höga farten kräver stressiga visiter hos föräldrarna på fars och mors dag, klyschor när vi hälsar på bekanta på gatan och lättuggad mat som blixtsnabbt serveras av flinka ungdomar ur luckor i väggen medan bilen tömmer sig på avgaser. Vi kan bara själva bromsa ned och det lär vi oss inte på en helg. Men vi kan börja att försiktigt bromsa livsresan som rusar och rusar. Det finns människor som vet och känner och gör något. I det lilla och i det stora. Det finns en europeisk förening som heter Slow Food och som vill bejaka människans rätt att uppleva tusentals smaker av traditionell mat från hela världen och bevara små lokala matställen och affärer. Varför inte börja bejaka långsamheten. Fånga tiden: * När sa du ja till någon/något senast, fastän du ville säga nej ? * Hur länge äter du frukost ? * Hur länge sitter du vid middagsbordet ? * Hur ofta äter du snabbmat ? * Vad känner och tänker du när en bilförare kör för långsamt ? * Blir du irriterad om det är lång kö till kassan i mataffären ? Tänk på: * Säg ja till dig själv genom att säga nej till andra på ett mjukt och förstående sätt. Förpacka ett nej med empati och vänlighet. Då kan mirakel ske! * Vägra hasta, rusa, ila och flänga, i arbetet, vid maten och umgänget. Vägra människor och annonser som skriker att vi skall vara stresståliga, taggade och riskbenägna ! * Pröva att under en eller några dagar säga "jag prioriterar" istället för "jag hinner". * När du får en fråga som du innerst inne kanske vill säga nej till, ge dig själv en tidsfrist genom att be om betänketid några timmar eller en dag. Då kan du samla tankarna och argumentera bättre. * Om du blir stressad i kön till snabbköpet, titta på vad kunderna handlar. Fantisera om vilka människor de är och hur de lever. ATT GÖRA SÅ GOTT VI KAN När tiden tycks ha stryptag och vi måste välja och prioritera är det lätt att bli fångad av skuldkänslor. En bra affirmation att bära med sig i medvetandet är den att "jag gör alltid så gott jag kan". Den är nästan alltid sann. De flesta människor gör faktiskt så gott de kan. Vi vill väl. Vi menar väl. Även om det inte känns så. Du gör faktiskt så gott du kan ! Låt det budskapet, den affirmationen, gro i ditt medvetande. Vad andra människor tycker och tänker har egentligen ingen betydelse för andra känner inte alls till smärtan i dina vardagsstrider. Om du visste att mannen i den långsamma bilen just fått reda på att hans katt blivit överkörd eller att den sure kyparen har en fru som just lämnat honom, då är det lättare att förstå dem. Alla har sina vardagsstrider som vi andra inte vet något om. Ibland ligger vi på topp och är i bästa form, precis som en idrottare. Att alltid ligga på topp sliter ut kroppen. Precis som världsstjärnan i friidrott, som måste lägger in perioder av vila från träning och tävling, behöver vardagsmänniskan sänka farten och släppa taget. Men det är oerhört svårt för många. För att vi skall kunna njuta av tiden och livet behöver vi våga lita på att saker och ting faktiskt ordnar sig ändå. Det är så lätt att tro att endast jag eller mitt sätt är det rätta. Att uttröttad hellre laga middagen, städa toaletten, skriva rapporten och ringa det viktiga samtalet bara för att det skall bli riktigt gjort. Det vill säga på mitt sätt. Denna känsla av oersättlighet kan stressa sönder oss. Att släppa taget och känna tillit är en underbar känsla. Fånga tiden: * Vågar du låta någon annan göra ett arbete du vet att du är väldigt bra på ? * Hur skulle det kännas att gå hem från jobbet en dag när du har huvudvärk eller när livet känns hopplöshet ? * När du senast kände dig pressad eller misslyckades, gjorde du inte så gott du kunde ? * Är du i en situation just nu, då du begär mycket av din omgivning ? Tror du att de andra gör så gott de kan ? * Tänker du någon gång på livets helhet ? * Vad kan det bero på att människor misslyckas eller är sura och tvära ? FRÅN EN TID TILL EN ANNAN För att vinna tid tar vi oss fram i svindlande fart. Vi kör bil fort och blir hutlöst irriterade på mannen i keps som kör för sakta. Vi åker snabbtåg. Vi flyger från ena delen av jordklotet till den andra på några svindlande ögonblick. Kroppen hamnar i New York, men själen är kvar i Köpenhamn eller Östersund. Stressen som skapas i kroppen när vi färdas över tidzoner gör att vi mår dåligt. Eftersom det tar upp till flera dagar att återhämta och vänta in själen, kan det vara en otjänst att ge sig iväg på en långväga semester för att koppla av. Slutresultatet av vila och frid blir kanske noll eller till och med negativt. Någon har sagt att vi aldrig ska ta oss fortare fram än en kamel ! Men här, på våra breddgrader, är väl cykel ett mer naturligt fortskaffnings medel. När vi cyklar är farten lagom för själen och dofter och väderlek och ljud omfamnar oss. Fånga tiden: * Hur mycket tid och pengar skulle du förlora eller spara på att ibland ta cykeln till affären eller arbetet ? * Vad tror du skulle vara mest avkopplande och ge mest livskraft för dig, om du känner dig utsliten och trött ? PLANERANDETS NJUTNING Många av oss lever i framtiden. Vi planerar hysteriskt för nästa stund och nästa och nästa. Så mycket att vi inte hinner njuta av varken nuet eller planerna. Det borde vara en mänsklig rättighet och ingå i själva planen att också njuta av den. Oavsett om det är en stor politisk fråga eller julklappsinköp. Tiden går fortare ju mer vi har i huvudet. Det är en del av upplevelsen att njuta av planer och drömmar. Om vi handlar julklappar under press förlorar vi njutningen. Om vi istället planerar vad vi skall ge, hittar en affär, jämför priser och kvalitet och köper något vi valt med hjärtat blir processen äkta och presenten värdefull. Stora och viktiga beslut som tas under tidspress kan bli dåliga beslut, och så får vi betala med extra arbete eller börja om från början. Den tid vi tror att vi vinner på att skynda kan vi förlora senare på vägen, när vi måste göra om eller börja om från början. Genomtänkta planer brukar löna sig. Tidsmässigt och mänskligt. ÅLDRANDET Det mest skrämmande vi tycks uppleva är åldrandet. Som en fasa slår rädslan tidigt klorna i oss. Fram till 20 - 30 års åldern befinner vi oss fysiskt i en uppbyggande fas, efter det börjar nedbrytningsfasen. Och vi gör sannerligen allt för att skrämma livet ur varandra. Vi hotar och pikar vårt åldrande. Vi dömer och bedömer. Vi har trettioårskriser och fyrtioårskriser. Vi blir 55+ och pensionärer. Vi stänger ute varandra från arbetsmarknaden, idrottsarenan och restaurangen. Platsannonserna söker unga med framåtanda och idrottsjournalisterna gycklar med idrottarna över 35 år. Åldrandet är påverkbart och individuellt. Livet är föränderligt och rörligt. Med djup vördnad inför livets magi borde vi förstå att almanacks åldern endast är ett mått på det antal dagar vi levt. Intressantare är istället vår biologiska/kroppsliga ålder. Den ålder som våra inre organ, hud, hår, senor, leder och skelett har, beroende på hur vi levat. Den som är 35 år i passet men har inrökta cigarett lungor, otränat hjärta och svaga rygg och ben muskler kan ha en biologisk ålder på kanske det dubbla. Men vi kan stoppa och förändra processer till det bättre. Eller sämre. Studier på äldre män som varit elit löpare visar att de positiva effekterna på hjärta och blodkärl har försvunnit. Deras hjärta och kärl hade kondition som de aldrig tränat. Kondition är en färskvara. Deepak Chopra, den kände författaren och läkaren, säger att: "Tidens pil kan alltså röra sig framåt med hög eller låg fart, stanna upp helt, eller till och med vända om. Din kropp blir yngre eller äldre i biologisk mening beroende på hur du sköter den." Vi har också en mental ålder som visar vår glädje, entusiasm, kreativitet, livslust och attityd. Av dessa tre "åldrar", almanackan, biologin och mentaliteten, är det bara almanackan vi inte kan påverka. Men vi har en ofantlig möjlighet att påverka de andra två. När vi fyller i formulär på arbetsförmedlingen, på försäkringsbolaget eller på banken, borde det finnas flera kolumner för ålder. Vi känner alla människor där almanacks åldern inte stämmer med den biologiska åldern. Den målmedvetna 78 åringen som åker vasaloppet eller den livströtte 31 åringen som flåsar i trappan. Vi behöver öppna oss för att åldrandet, både det biologiska och mentala, är påverkbart och föränderligt. Låt ingen utanför dig, få dig att tro något annat. Inte ens försäkringsbolaget, arbetsförmedlingen eller sportjournalisterna. Fånga tiden: * Sparar du i dina "hälsa - fonder" ? Vad gör du för att bevara din kroppsliga hälsa och livskraft ? * Vad gör du för att bevara din mentala hälsa och livskraft ? * Är din kropp lika gammal som almanackan visar ? * Hur gammal känner du dig - i kroppen - i själen ? Hur känner du dig? Du får gärna komentera el tycka till, tjingeling ta vara på dig själv...

Vi kan inte leta efter meningen med livet på samma sätt som vi letar efter ett bortappat klädesplagg. Vi måste själva skapa den. Vi måste själva bestämma dess innehåll och uppleva den på vårt eget individuella sätt. Ingen kan uppleva meningen med livet i vårt ställe eller tala om för oss vad som ger oss en mening i livet, även om all vår påverkan försöker. Det är ett sorligt faktum att vi så lätt går i reklammakarnas fällor när de försöker övertyga oss om att lyckan ligger i att köpa den rätta drycken, de rätta kläderna, den tjusiga bilen, den nya mobiltelefonen, den väldoftande deodoranten. Till och med de klokaste bländas av TV reklamens bildkaskader eller förföriska annonser som lockar oss att tro att vi också kan förändra våra liv om vi går över till en ny tandkräm. Om vi bara gav oss tid att tänka efter skulle vi inse att inget här i världen som erbjuds eller förvägras oss kan göra oss lyckliga såvida vi inte själva upplever det så. De lyckligaste människorna som har funnit en mening i sitt liv skulle förmodligen fortfarande vara lyckliga om de berövades alla sina egodelar.

" Du kan bara leva ditt eget liv och du lever bara en gång. Därför borde du, för din egen lyckas skull, göra det bästa av ditt liv och inte kasta bort ditt hopp, dina drömmar och ditt liv. Ta istället vara på att du finns till.

Livet och världen rymmer så mycket möjligheter och chanser som bara väntar på att tas till vara, det finns smultronställen överallt som väntar på att upptäckas. Vad som passar dig och vilka upptäckter du vill göra är upp till dig. Det finns ingen inbyggd mening med livet. Meningen med livet måste du skapa. Du måste finna värden som du tycker är tillräckligt betydelsefulla att du känner att ditt liv är värt att leva. Men se det inte negativt. Nu är verkligheten på det viset att du har ditt liv i dina egna händer - du skapar din egen lycka! Lycka är ingenting som bara händer dig, utan något som du måste sträva efter att uppnå.

Men som människa har du en fri vilja du kan själv välja hur du vill leva och om du vill kan du när som helst ändra ditt liv. Ingen annan kan göra detta åt dig, du måste ta ditt ansvar som den människa du är. Och ditt viktigaste ansvar är: att känna. Efter vad som känns rätt för just dig

Någonting grundläggande som genomsyrar hela mitt sätt att tänka är att vi bör lära oss att lyssna till vår inre känsla, då den leder oss rätt i. Känslan är den egenskap som identifierar och integrerar det som våra sinnen förser oss med.

Att använda sin inre känsla innebär inte att vi förtränger eller försummar våra övriga känslor. Tack vare rätt användning av sin inre känsla kan vi förstå det faktum att människan är en varelse av kropp och själ, av tanke och känsla. Och om vi vill leva ett helt liv, måste vi vara integrerade. Det är tack vare vår inre känsla som vi blir verkliga och motiverande. Ett liv utan en intern respons på vad vi än utför, innebär ett liv utan värden. Ingenting skulle ha någon betydelse. Detta skulle vara ett liv för en robot - inte för en människa.

Bara genom att vi lyssnar till vår inre känsla kan vi lära oss mer och avgöra hur vi kan göra det bästa möjliga av tillvaron. Men det kräver självständighet. Vi kan lära oss av andra men det är vi själva som måste förstå kunskapen, och vad den har för betydelse för oss. Du bör aldrig ge upp dina egna omdömen för andras. Även om hela din social omgivning tycker annorlunda, är det bara genom att själv känna efter som du kan avgöra vad som är rätt och fel för dig.

Och om alla andra säger att du måste ändra dig, kompromissa och ge efter, bör du ändå stå fast vid vad du genom din inre känsla har kommit fram till. Det är bara så du kan hålla fast vid det som är viktigt för dig.

Och om det är rätt för dig att känna och tänka själv och handla efter dina åsikter, så har du också rätt att känna och tänka själv och handla efter dina åsikter. Ett gott samhälle är ett fritt samhälle som låter folk eftersträva att vara den de är utan att förbjuda, hindra och reglera. Ett samhälle där människor inte är redskap för andras mål, eller plåster för andras sår, utan har rätt att leva för sin egen skull och sträva efter sin egen mening med livet och sin lycka.

De flesta av oss går genom livet och tror att vår lycka och olycka i stort sett är bestämd av händelser i vår omgivning och andra människors reaktioner. Allt som oftast känns det som vår lycka beror på tur eller otur som vi själva inte är ansvariga för. Tur eller otur. Tur betyder att ta sig framåt. Så det är självklart att du säger att det var tur, för du tog dig framåt på ett eller annat sätt. Men den turen skapade du själv. Det var inget som hände utan orsak, det var du som skapade så att du tog dig framåt. Otur betyder att inte ta sig framåt. Det är lika självklart att du säger otur, för du tog dig inte framåt, att du stod på samma ställe.

Det är du själv som ska gå din väg på ditt sätt, och vågar du det, har du en inre trygghet som gör att du kan det, då gör du en tur, du tar dig framåt. Du tror på dig själv och därför kan du ta dig framåt. Du kan alltid själv välja om tar en tur eller en otur. Liv är rörelse och rörelsen ska alltid vara fri. Vi glömmer att harmoni är en inre angelägenhet och att det är utifrån ett harmoniskt sinne som vi upplever en harmonisk värld.

Ja dessa frågor kretsar runt oss och de blir mer påtagliga när vi mår dåligt eller när något händer som vi tycker är jobbigt eller onödigt. Svaren på frågorna är många, beroende vad du tror på, vad du vill tro på och vad du funnit själv som dina livslögner. Det du läser på den här sidan är mina egna sanningar. Dessa sanningar har jag fått genom ett djupt sökande, kännande och med ett logiskt tänkande om hur saker hänger ihop med varandra. Om vi har ett förutbestämt öde? Nej svarar jag på det. Jag ser det som att vi lever NU. Att allt händer nu. Vi skapar våra liv nu.

DET DU HAR MED DIG I RYGGSÄCKEN BLIR SPEGLINGAR OCH BILDER I DITT LIV.

 Du är alltid på rätt plats och rätt tid och möter rätt människor eftersom du själv skapar det du upplever. Ju tidigare i livet som du har möjligheten att bryta dina livsmönster. Är det faktiskt till fördel, för ju längre tid du går i ett livsmönster, ju svårare blir det att bryta det. Många gånger så är det så att du redan som litet barn vet och kände vad du vill ge för uttryck, men du hade inte tillräckligt med inre trygghet inom dig, så då förändrar du dig och lever för andra, för att bli accepterad. Det handlar alltså om att du har vissa saker att lära och det kommer du aldrig ifrån, men hur du går vägen och hur du väljer att handskas med det du möter, det skapar du för stunden. Så därför säger jag att du skapar ditt eget öde här och nu.

När du har svårt att lämna sådant som gjort ont och som sårat dig, så beror det på att du fortfarande går i samma livsmönster som tidigare, samma livsmönster som sårar dig. Såren läks när du byggt upp den inre styrkan inom dig, när du förändrat dina livsmönster. När du själv vågar välja det liv du vill leva, när du vågar säja JA till livet och nej till det du inte önskar. Då börjar du att leva livet.

Liv är rörelse. Liv rör sig framåt. Livet har ett stort mål och många små. De små målen sätter vi upp mellan födelse och död. Du föds med målet död. Men döden är inget mål du strävar efter. Det jag vill förmedla är att våra mål är en strävan efter ouppfyllda behov. För att du ska kunna uppfylla dina inre behov, så måste du se och ta lärdom av vägen till dina mål. Det är alltså vägen du går, din rörelse, som är viktig, rörelsen som kommer inifrån dig själv. Vägen ska vara rolig och det är den om du rör dig som ditt inre önskar. När du förstår mer och mer av skapelsen, så blir din väg intressant och spännande och det som du tidigare tyckt varit hinder på din väg, blir nu en rolig uppgift att ta itu med.

När du föder något nytt, när en tanke eller känsla uppstår, så sätter du samtidigt upp ett mål. Målet är alltså slutet på det du födde. Du lämnar det och föder samtidigt något nytt, som också får ett mål. För att må bra på vägen, så behöver du vara lyhörd på signalerna från ditt sanna jag och vara följsam inför dess signaler. Vår själ leder oss alltid rätt, även när det känns tungt och besvärligt. Då har du funnit något viktigt att lära dig.

När det känns riktigt svårt fysiskt, mentalt eller andligt, så beror det på att du inte lyssnat på din inre känsla. Då är det viktigt att förstå symbolerna, som visar på vad du håller tillbaka inom dig, för att kunna förändra stagnation till rörelse igen. När din rörelse stagnerar, så blir det tyngre för dig att ta dig framåt på din väg. Stagnation är en blockering av ditt inre sanna jag. Uppkomsten av stagnation beror på rädslor. Rädslor grundar sig alltid i vårt accepterande av våra inre känslors uttryck. Livet är en lek, en kär lek. Det du söker är kärleken till dig själv och till alla andra. Så tänk på att den som söker, den finner.

Hur vet du att du träffat rätt? Det är när ditt inre vibrerar av livsglädje och kraft och du känner att det du gör nästan går av sig självt. Det är när din passion till livet är väckt och du har vaknat ur din slummer. Lyssna till din inre röst, ditt sanna jag, och intuition. Leta efter denna inre bekräftelse så vet du när du är på rätt väg.

Ett dilemma är att när du väljer något avstår du automatiskt från något annat. Livet består av en lång kedja av val och handlingar och det viktiga är att följa med i flödet, våga ha tillit till det som händer och ha förtröstan att det kommer att bli bra. Dina insikter leder dig fram till det alternativ du personligen tycker stämmer bäst. Och ju mer du arbetar med dina personliga insikter och utvecklar dem, desto lättare är det att inta en klar personlig ståndpunkt.

Det kan vara svårt att ändra dina gamla vanor och det är omöjligt att ändra andra människor, om de inte själva vill. Det enda du kan göra är att förändra dig själv, genom dina val, handlingar och beslut. Förändring är inte heller något du gör utan det är något som du tillåter i ditt liv. Det sker av sig självt när du är redo för det. Konsten är att inte spjärna emot utan att våga låta det hända. En motgång, kris eller sjukdom kan vara din största hjälp och lärare på vägen att upptäcka dig själv. Det tvingar dig att konfronteras med det som du absolut inte vill se inom dig själv. Det får dig att våga ta en väg som du annars inte skulle ha gått.

Livet behöver inte vara så komplicerat. Det krävs lite övning och erfarenheter för att du ska utvecklas, och du behöver göra misstag och få möta prövningar. Livet är inte något som ska kontrolleras, det ska levas.

Frestelsen att reagera med ilska , depression, ångest eller upphetsning finns därför att vi tolkat intrycken vi får från omvärlden. Sådana tolkningar kan bara vara grundade på en ofullständig upplevelseförmåga. Då dröjer vi oss kvar vid händelser från det förflutna eller försöker förutsäga framtida händelser, då lever vi i en fantasivärld. Det som är verkligt i våra liv är det som händer nu. Vi förhindrar möjligheten till nya friska upplevelser när vi i nuet försöker att återuppleva minnen av händelser från det förflutna vare sig de är smärtsamma eller behagliga eller försöker att förutsäga framtiden. Därför är vi i ständig konflikt vad gäller det som verkligen händer i nuet och oförmögna att direkt uppleva de möjligheter till lycka som finns runt oss hela tiden.

Att känna livsglädje är att känna engagemang och lust att leva. Livsglädje och lycka är ett inre tillstånd. När vi är glada, upprymda och lyckliga är vi mer öppna för livet, med större förmåga att se klart på situationen och bättre rustade att klara av de dagliga påfrestningarna. Lite tillspetsat skulle jag vilja påstå att vi under vår uppväxt får lära oss allting utom det som är väsentligt, nämligen hur man lever i glädje och lycka, hur man får en känsla av personligt värde och personligt värdighet.

Det gäller således att hitta livsglädjen, att upptäcka det positiva i tillvaron. En sak kan vi säkert slå fast. Livsglädje är ej kopplat till materiell välfärd ! Istället är det kanske de många små och ofta förbisedda dagliga stunderna, ibland banala och förutsägbara som bygger upp lyckan och glädjen i det långa loppet. Som tur är kan vi finna glädje på många områden i livet t.ex i kärleken, arbetet, i studierna i att motionera eller i dans, musik och sång.

"Säg JA till livet!, JA till under, till glädje, till förtvivlan. JA till smärta, JA till det jag inte förstår. Försök med JA. Försök med ALLTID. Försök med MÖJLIGT. Försök med HOPPFULLT. Försök med JAG VILL och försök med JAG KAN." Leo Buscaglia

Det är oerhört väsentligt att sträva efter livsglädje, skapa framtidstro och tro på mig själv som människa. Att bli klar över mina värderingar, skaffa mig en överblick över tillvaron, se sammanhangen och förstå meningen med livet. Att skapa tillit till mig själv och andra och kanske också till en högre makt.