Alla inlägg under september 2010
Av aj - 3 september 2010 23:44
Satt faktiskt o funderade just på en sak, om det här med tv, varför visar alla jävl... kanaler samma serier o filmer om o om igen som om vi inte sett dem förr, urtråkigt alltså. Har de inget annat att visa än att spela upp samma samma saker hela tiden? Är det inte det så skall man komma med ngt nytt, jodå gissa vad? En svensk version av de amerikanska serierna el dokumänterer, allstå ge upp, blir så less på det där!
Sen alltså vad är det med alla jävl....a taxi bilarna alltså tror de verkligen de äger alla vägar eller? De kör ju som idioter, se dig för mannen vart du kör, herregud som inte det finns nog plats så kör han rakt in i min vänstra fil framför mig utan blinkers utan något i hög fart att jag fick hårdbromsa shit alltså snacka om att han hade missat kvällsmaten på Mc Donald" s eller, blir inte klok på dem dårarna...
Nej nu tror jag att man skall krypa ner i sängen o vila o läsa en bra bok, har ju nyligen kommit hem fr en mysig kväll m syrrorn, var nere i stan där vi åt en bit god mat mmm mums alltså.... smaken sitter var ännu hiii
Nej nu får det räcka för nu men kommer väl på ngt annat under morgondagen :) hejsan svejsan tjingeling för nu!!!! GODNATT PÅ ER
Av aj - 3 september 2010 23:19
Nej, tack jag är inte intresserad, men tack ändå." Vad är det som är svårt att förstå när jag säger så? Vänligt och snällt använder jag dessa meningar.
- Hur kan det komma sig? (får jag till svar)
- Jag är bara inte intresserad och jag vill... inte, säger jag igen. (fortfarande vänligt)
- Jag kanske kan ringa upp senare, svarar människan i andra ändan av luren.
- Nej, det behöver du inte göra, svarar jag. (mindre vänligt)
- Av vilken anledning vill du inte det?, undras det då.
Där härsknar jag till. När jag sagt två eller tre gånger att jag inte är intresserad av erbjudandet jag får på telefon av en säljare, då är jag inte intresserad. När jag försökt avsluta samtalet vid två tillfällen och det fortsätter tjatas i andra änden, då blir jag sur. Vilket från min sida, slutar med ett väldigt otrevligt -"hej då", som följs av att jag faktiskt lägger på luren i örat på försäljaren.
Det hade inte behövt bli så. Om mitt nej tack hade accepterats hade jag inte behövt lägga på luren samtidigt som säljaren babblar och utan att vi båda säger hej då. Tack och lov är inte alla lika oaccepterande till ett nej, men tyvärr finns där en del. Jag vet att det är ett jobb och jag vet att de behöver sälja vad det nu än är, men snälla............ Är jag inte intresserad av att handla något över telefonen så är jag inte. Sluta då tjata, så kan samtalet avslutas på ett trevligt och professionellt sätt.
El vad tycker ni :)
- Hur kan det komma sig? (får jag till svar)
- Jag är bara inte intresserad och jag vill... inte, säger jag igen. (fortfarande vänligt)
- Jag kanske kan ringa upp senare, svarar människan i andra ändan av luren.
- Nej, det behöver du inte göra, svarar jag. (mindre vänligt)
- Av vilken anledning vill du inte det?, undras det då.
Där härsknar jag till. När jag sagt två eller tre gånger att jag inte är intresserad av erbjudandet jag får på telefon av en säljare, då är jag inte intresserad. När jag försökt avsluta samtalet vid två tillfällen och det fortsätter tjatas i andra änden, då blir jag sur. Vilket från min sida, slutar med ett väldigt otrevligt -"hej då", som följs av att jag faktiskt lägger på luren i örat på försäljaren.
Det hade inte behövt bli så. Om mitt nej tack hade accepterats hade jag inte behövt lägga på luren samtidigt som säljaren babblar och utan att vi båda säger hej då. Tack och lov är inte alla lika oaccepterande till ett nej, men tyvärr finns där en del. Jag vet att det är ett jobb och jag vet att de behöver sälja vad det nu än är, men snälla............ Är jag inte intresserad av att handla något över telefonen så är jag inte. Sluta då tjata, så kan samtalet avslutas på ett trevligt och professionellt sätt.
El vad tycker ni :)
Har Nix, samt förstår jag inte vad det e mening att ha ett hemligt nr som man betalar extra för när de ringer en ändå, går inte o gömma sig :)
Av aj - 3 september 2010 00:36
Jag förstår inte riktigt detta "talesätt" om jag ska vara ärlig. Vadå stark? Stora muskler eller? Nej, jag vet. Det är väl inte riktigt så det betyder.
Kanske är det så att ensam är stark. Eller inte? Ensam måste vara stark. Vad har ensam a...tt välja på? Ensam har ingen att gå till när allt känns för jobbigt eller ingen att prata med när det bara känns som om kroppen håller på att gå i tusen bitar........just för att det finns så mycket som ensam skulle vilja prata med någon om. Någon som bara lyssnar. Om inte ensam ska bryta ihopa totalt och kanske i värsta fall lämna jordelivet.......så måste ensam vara stark.
Ensam kan man vara på olika sätt. Även om man inte egentligen är ensam, utan har massor av människor runt sig att prata och skratta med så kan man vara fruktansvärt ensam i alla fall. Ofta så är de allra flesta inte så intresserade av att höra hur någon egentligen mår. Det förväntas oftast att svaret på frågan: "Hur är det?", ska vara "Jo tack det är bra." Blir svaret något annat blir mötet med den andra plötsligt konstigt. Det lättare att välja "Jo tack det är bra"-svaret än att berätta hur det egentligen är och känns. Folk förstår ändå inte och dessutom så är det inget kul att börja rabbla en livshistoria som gjort ett liv som det är just nu, så som det är. Då känner man sig också ensam. Stark? Nja, jag vet inte. Fast kanske ändå. Även om man inte känner sig stark så är man det om man jämför med andra som inte varit med om en tiondel så mycket, men som ändå kan tycka att det är jobbigt. Å andra sidan så vill i alla fall jag ha kul (vilket jag också brukar ha) när jag är iväg och har inte själv någon lust att diskutera tråkigt skit.
Vem bestämmer vad som är starkt eller svagt? Var går gränsen däremellan? Vi är alla olika individer. Vi har olika smärtgränser både i det fysiska och det psykiska. Jag önskar att fler skulle försöka förstå och acceptera förändringar som kan ske hos en person efter olika grejer som hänt i livet.
Mitt liv har haft många jobbiga händelser, men det var ändå när jag själv gått igenom min period var jag stark,jag rasade ihop. men jag kämpade järnet och jag klarade det, men det fungerar inte att leva så "speedad" i längden. Efter en jobbig tid i ens liv så går livet ändå uppåt och neråt men man fortsätter att kämpa.
Man har tur om man har människor som bryr sig om en och lyssnar på en. Man skall vara glad för gamla som nya vänner man funnit. Underbara människor. Jag har min familj som är helt fantastiska. De står ut med mig både när jag är uppåt och neråt.
Ensam är stark..........Hur länge klarar ensam det? Att vara stark menar jag.
Kanske är det så att ensam är stark. Eller inte? Ensam måste vara stark. Vad har ensam a...tt välja på? Ensam har ingen att gå till när allt känns för jobbigt eller ingen att prata med när det bara känns som om kroppen håller på att gå i tusen bitar........just för att det finns så mycket som ensam skulle vilja prata med någon om. Någon som bara lyssnar. Om inte ensam ska bryta ihopa totalt och kanske i värsta fall lämna jordelivet.......så måste ensam vara stark.
Ensam kan man vara på olika sätt. Även om man inte egentligen är ensam, utan har massor av människor runt sig att prata och skratta med så kan man vara fruktansvärt ensam i alla fall. Ofta så är de allra flesta inte så intresserade av att höra hur någon egentligen mår. Det förväntas oftast att svaret på frågan: "Hur är det?", ska vara "Jo tack det är bra." Blir svaret något annat blir mötet med den andra plötsligt konstigt. Det lättare att välja "Jo tack det är bra"-svaret än att berätta hur det egentligen är och känns. Folk förstår ändå inte och dessutom så är det inget kul att börja rabbla en livshistoria som gjort ett liv som det är just nu, så som det är. Då känner man sig också ensam. Stark? Nja, jag vet inte. Fast kanske ändå. Även om man inte känner sig stark så är man det om man jämför med andra som inte varit med om en tiondel så mycket, men som ändå kan tycka att det är jobbigt. Å andra sidan så vill i alla fall jag ha kul (vilket jag också brukar ha) när jag är iväg och har inte själv någon lust att diskutera tråkigt skit.
Vem bestämmer vad som är starkt eller svagt? Var går gränsen däremellan? Vi är alla olika individer. Vi har olika smärtgränser både i det fysiska och det psykiska. Jag önskar att fler skulle försöka förstå och acceptera förändringar som kan ske hos en person efter olika grejer som hänt i livet.
Mitt liv har haft många jobbiga händelser, men det var ändå när jag själv gått igenom min period var jag stark,jag rasade ihop. men jag kämpade järnet och jag klarade det, men det fungerar inte att leva så "speedad" i längden. Efter en jobbig tid i ens liv så går livet ändå uppåt och neråt men man fortsätter att kämpa.
Man har tur om man har människor som bryr sig om en och lyssnar på en. Man skall vara glad för gamla som nya vänner man funnit. Underbara människor. Jag har min familj som är helt fantastiska. De står ut med mig både när jag är uppåt och neråt.
Ensam är stark..........Hur länge klarar ensam det? Att vara stark menar jag.
Av aj - 3 september 2010 00:31
Jag blir så besviken på hur folk beter sig emellanåt. Ibland undrar jag hur mycket fel det är på mig som reagerar så kraftigt på vissa uttalanden och grejer. Jag tycker bara inte att det är okej att göra på visst sätt och jag skulle inte sj...älv göra så eller vara så mot andra. Det kanske är svaret på varför jag blir så besviken. Jag försöker ställa upp och finnas om någon har det jobbigt och behöver mig. Jag tycker att jag bryr mig och har brytt mig om min omgivning så mycket jag nu orkar och orkat. Jag tycker att jag lyssnar om någon behöver prata. Jag försöker så gott jag kan att stötta om någon behöver mitt stöd och jag försöker att inte "glömma bort" någon. Jag har alltid försökt att vara alla till lags så gott jag bara kunnat, men jag måste samtidigt erkänna att det inte alltid varit eller är så lätt, när jag varit eller är i mina jobbigare downperioder.Jag vet ju verkligen att det finns olika anledningar bakom olika beteende och jag har mycket förståelse för det när det gäller andra. Jag har mitt sätt och det är absolut inte alltid så skojigt, men jag vet att det beror på vissa grejer.Jag försöker verkligen aldrig låta min sämsta sida gå ut över kompisar och vänner. Där finns säkert de som ser på mig att jag har en sämre dag, men jag försöker hålla det där. Har jag tur så är det människor med förståelse. Jag försöker vara så mycket som möjligt som vanligt, så gott jag kan sådana dagar. Nästa dag känns det förhoppningsvis bättre igen. Jag både avskyr och jag vill inte såra folk i min omgivning. När jag själv blivit sårad har jag svårt att komma över det. Till viss del kan jag förlåta, men jag har svårt att "glömma". Som jag sa innan så vet jag verkligen att efter hur man mår beter man sig olika och ibland inte på något bra sätt. Missförstå mig inte, för jag har väldigt stor förståelse för det. Större förståelse för det än många andra, men jag har börjat känna att det finns gränser också. Det finns gränser för vad för märkligt beteende från andra jag tycker att jag ska behöva "ta". Det känns jättejobbigt, men jag måste lära mig hantera det utan att lägga energi på att fundera på vad, varför och allt vad jag nu kan hitta på för frågor kring det som hänt. Jag måste lära mig att acceptera det, släppa det och gå vidare. Jag vet att det inte är värt att lägga min energi på de människor som på något sätt gör mig "illa". Ändå så är det mycket lättare att göra det, än att lägga positiv energi på att vara glad att jag har många runt mig som är goa mot mig och gillar mig för den ja
Av aj - 3 september 2010 00:21
Jag tycker att det är så underbart att se när personer verkligen gör det de är ämnade att göra. Det känns verkligen i hela mig.
När jag väntade på bussen studerade jag några busschauförer! Männen pratade och skrattade lite medan de väntade p...å den andra chaufören .vilken glädje och energi som spreds där Och vilken precision de hade! de verkade trivas med sitt jobb. De var verkligen på rätt plats just då.
Vissa kanske tänker “men kan det vara en livsuppgift att köra buss Mitt svar är: “Ja, varför inte?”. Det är inte vad man gör som spelar roll. Alla har vi vår plats i livet, ingen uppgift är viktigare än den andra. Huvudsaken är att vi är på rätt plats och gör det vi är ämnade att göra! Det är det som är betydelsefullt! Tillsammans skapar vi en helhet!
Sedan tror jag att det kan vara så att vår livsuppgift innehåller flera delar. Alla har inte med yrkeslivet att göra. Det kan vara att vara en god förälder, att sprida hopp och glädje till de människor man möter, eller ännu mer subtilt – att bara finnas till.
Oavsett vad din livsuppgift är, så är det viktigt att du tar din plats! Annars påverkar det inte bara dig, utan även alla andra, då det saknas en bit i det “stora pusslet”, i helheten. För ingen annan kan ta din plats.
Vet du inte vad din livsuppgift är, så ha tillit och tålamod. Det kanske inte är rätt tid för dig att veta det än. Där du är just nu kanske är rätt för stunden, även om du känner att du ska göra något annat i framtiden. När du sedan känner att du ska vidare, så gör det med tillförsikt att det blir till det bästa, att det löser sig! Bli inte bestört om detta också visar sig vara “bara” ännu ett steg på vägen mot din livsuppgift. Du är ju trots allt ett steg närmare! Utan dessa steg så kommer du inte komma fram. Ibland behöver vi förbereda oss för att kunna göra vår Livsuppgift på det Högsta Bästa sättet. Var kvar där du är tills du känner att “nu är det dags för nästa steg”. Gå då vidare på din livsväg och hitta styrkan inom dig för att nå dit du ska.
Ha tillit till att allt är precis som det ska vara!
Vad tycker du om att göra?
När försvinner tid och rum? När går tiden jättefort utan att du märker det? T.ex när du målar, sjunger, dammsuger, promenerar, sorterar papper … ?
Vad är du duktig på? Vilka starka sidor har du? Du kan även fråga människor i din omgivning vad de tycker.
Vad vill du göra just nu? Det är helt ok om du vill något annat om en dag/vecka/månad. Det viktigaste är att du vet vad du vill Nu. Så du kan fråga dig den frågan då och då, för att se om du fortfarande vill det du ville förut. Om du vill något nytt, så får du lägga om fokus och gå mot ditt nya mål.
Känns det som att du är på rätt plats just nu? Om inte, var känns det som att du ska vara/vad känns det som att du ska göra? Vad behöver du göra för att komma dit?
Lycka till med din livsuppgift! Kom ihåg att du är Värdefull för den du Är och inte för det du gör! och glöm inte att ha roligt på vägen!
När jag väntade på bussen studerade jag några busschauförer! Männen pratade och skrattade lite medan de väntade p...å den andra chaufören .vilken glädje och energi som spreds där Och vilken precision de hade! de verkade trivas med sitt jobb. De var verkligen på rätt plats just då.
Vissa kanske tänker “men kan det vara en livsuppgift att köra buss Mitt svar är: “Ja, varför inte?”. Det är inte vad man gör som spelar roll. Alla har vi vår plats i livet, ingen uppgift är viktigare än den andra. Huvudsaken är att vi är på rätt plats och gör det vi är ämnade att göra! Det är det som är betydelsefullt! Tillsammans skapar vi en helhet!
Sedan tror jag att det kan vara så att vår livsuppgift innehåller flera delar. Alla har inte med yrkeslivet att göra. Det kan vara att vara en god förälder, att sprida hopp och glädje till de människor man möter, eller ännu mer subtilt – att bara finnas till.
Oavsett vad din livsuppgift är, så är det viktigt att du tar din plats! Annars påverkar det inte bara dig, utan även alla andra, då det saknas en bit i det “stora pusslet”, i helheten. För ingen annan kan ta din plats.
Vet du inte vad din livsuppgift är, så ha tillit och tålamod. Det kanske inte är rätt tid för dig att veta det än. Där du är just nu kanske är rätt för stunden, även om du känner att du ska göra något annat i framtiden. När du sedan känner att du ska vidare, så gör det med tillförsikt att det blir till det bästa, att det löser sig! Bli inte bestört om detta också visar sig vara “bara” ännu ett steg på vägen mot din livsuppgift. Du är ju trots allt ett steg närmare! Utan dessa steg så kommer du inte komma fram. Ibland behöver vi förbereda oss för att kunna göra vår Livsuppgift på det Högsta Bästa sättet. Var kvar där du är tills du känner att “nu är det dags för nästa steg”. Gå då vidare på din livsväg och hitta styrkan inom dig för att nå dit du ska.
Ha tillit till att allt är precis som det ska vara!
Vad tycker du om att göra?
När försvinner tid och rum? När går tiden jättefort utan att du märker det? T.ex när du målar, sjunger, dammsuger, promenerar, sorterar papper … ?
Vad är du duktig på? Vilka starka sidor har du? Du kan även fråga människor i din omgivning vad de tycker.
Vad vill du göra just nu? Det är helt ok om du vill något annat om en dag/vecka/månad. Det viktigaste är att du vet vad du vill Nu. Så du kan fråga dig den frågan då och då, för att se om du fortfarande vill det du ville förut. Om du vill något nytt, så får du lägga om fokus och gå mot ditt nya mål.
Känns det som att du är på rätt plats just nu? Om inte, var känns det som att du ska vara/vad känns det som att du ska göra? Vad behöver du göra för att komma dit?
Lycka till med din livsuppgift! Kom ihåg att du är Värdefull för den du Är och inte för det du gör! och glöm inte att ha roligt på vägen!
Tidigare månad - Senare månad
Presentation
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
| 27 | 28 |
29 |
30 |
||||||
| |||||||||
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- Alla dom underbara orden då, är som slag mot ansiktet nu!
- i thought i knew u
- Idag var en dag där jag saknade dig som mest pappa
- för att inse!!!!
- STRESSEN TAR ÖVER VÅRA LIV!
- Tack söta besökare
- Dags att sova :)
- Val och Handlingar!
- Vinnare el Förlorare vilken e din självbild?
- Du måste inte!
- En rulle o kanske nanna :)
- skapa din verklighet
- Tankar
- Ta vara på tiden
- KÄNSLAN
Kategorier
Arkiv
RSS
Besöksstatistik
tyck vad du vill!!
Irriterande
gott o blandat
recept, dikter, humör, dagens citat